Jag kommer byta veckor imorgon (5/5-10), jag är inte där du är längre, kanske träffas ibland men inte varje dag längre... jag orkar inte med det längre... Du är allt jag nånsin velat bli... Jag vill inte känna så här mer... och nu ska jag göra nåt åt det, jag tar det i egna händer... Ingen fattar ju de (i familjen) är det en vana att vi bråkar? Orkar ni inte bry er längre? Har ni lärt er att inte se när han sårar mig? Har ni lärt er att inte se när jag gråter? Har ni lärt er ignorera allt? I så fall, ÖPPNA ÖGONEN FÖR HELVETE! JAG ORKAR INTE MER! JAG PALLAR INTE LÄNGRE! JAG VET INGENTING LÄNGRE! JAG VET KNAPPT VAD SOM ÄR UT OCH IN, UPP OCH NER YOU NAME IT! Jag ber er, mamma, pappa, HJÄLP MIG!
Älskade lilla "Monis", du förstår väl att jag ser, mycket mer än du anar, och jag försöker ju få er båda att förstå att man inte ska medvetet vara elak mot varandra! Jag försöker prata med dig och jag försöker få dig att inte bry dig så mycket om vad han säger ! Jag vet att det är svårt och att man inte bara kan ruska på huvudet och gå vidare. Men du vet också att jag sagt till honom att han måste sluta och inte ska hålla på för han sårar dig mer än han faktiskt förstår. Det är ju mycket lättare att såra någon som står en nära och som man tycker om för då vet man ju precis hur man ska göra. Jag försöker att få er att inte låta sura och elaka när ni pratar med varann, det vet du. Jag har alltid försökt att få er att inse att man faktiskt inte vinner något på att bråka, det skapar bara en dålig stämning som ingen vill ha. Jag älskar er båda och vill bara ert bästa i alla lägen. Jag står alltid på er sida och kommer alltid att finnas där för er. Jag gör så gott jag kan men det kanske inte räcker hela vägen. Du får försöka att hjälpa mig att bli tillräcklig när jag inte lyckas ! Tillsammans så orkar vi gå vidare. Jag älskar dig och kan inte tänka mig en tillvaro utan dig !! Jag vill vara där du är och gå vid din sida hela livet ! // Mamma
SvaraRaderaÄlskar dej mamma <3
SvaraRadera